(Dutch pronunciation:c. 1525 - 9 September 1569) was a Flemish Renaissance painter and printmaker known for his landscapes and peasant scenes (Genre Painting). He is sometimes referred to as "Peasant Bruegel" to distinguish him from other members of the Brueghel dynasty, but is also the one generally meant when the context does not make clear which "Bruegel" is being referred to. From 1559 he dropped the 'h' from his name and started signing his paintings as Bruegel. There are records that he was born in Breda, Netherlands, but it is uncertain whether the Dutch town of Breda or the Belgian town of Bree, called Breda in Latin, is meant. He was an apprentice of Pieter Coecke van Aelst, whose daughter Mayken he later married. He spent some time in France and Italy, and then went to Antwerp, where in 1551 he was accepted as a master in the painter's guild. He traveled to Italy soon after, and then returned to Antwerp before settling in Brussels permanently 10 years later. He received the nickname 'Peasant Bruegel' or 'Bruegel the Peasant' for his alleged practice of dressing up like a peasant in order to mingle at weddings and other celebrations, thereby gaining inspiration and authentic details for his genre paintings. He died in Brussels on 9 September 1569 and was buried in the Kapellekerk. He was the father of Pieter Brueghel the Younger and Jan Brueghel the Elder. Both became painters, but as they were very young children when their father died, it is believed neither received any training from him.   Related Paintings of Pieter Bruegel the Elder :. | Magpie on the Gallow | The Corn Harvest | Peasant Wedding | Christ Carrying the Cross | The Census at Bethlehem |
Related Artists:
Herri met de Bles
(also known as Herri de Dinant, Herry de Patinir, and Civetta) (c. 1510 - c. 1555 - 1560) was a Flemish Northern Renaissance and Mannerist landscape painter. He is also defined as a eeMosan landscape painter active during the second third of the 16thcentury (i.e., second generation of landscape painters).ee Very little is positively known about the artist. He is believed to be a certain Herry de Patenir who joined Antwerp's Guild of St. Luke in 1535 as a painter and is also believed to be a court painter for the d'Este Dukes of Ferrara, where he ended his career known as "Il Civetta". He contributed, along with his possible-uncle Joachim Patinir, to a distinct style of Northern Renaissance landscape painting that combined small history or religious scenes into compositions defined by perspective and atmospheric effects. Also, along with a group of Antwerp-based followers of Hieronymus Bosch that included Jan Mandyn, Pieter Huys, and Jan Wellens de Cock, Met de Bles continued the tradition of fantastic imagery into northern Mannerism.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Anthonie Leemans
(1631, The Hague - 1673, Amsterdam), was a Dutch Golden Age painter. According to Houbraken, who did not specify which brother he meant, he made a profitable living making trompe l'oeil paintings of hunting paraphernalia, birdcages, and weaponry. According to the RKD he was the older brother of the painter Johannes Leemans, and both are known for still life paintings of hunting paraphernalia and vanitas pieces that became an influence on Christoffel Pierson for their popularity. Anthonie also painted a few Italianate landscapes with soldiers.